”Det finns ingen nationell suveränitet utan frihet. Det finns heller ingen rättvisa utan frihet. Det kan inte ens finnas något Nicaragua utan frihet, eftersom Nicaraguas själ och existensberättigande är friheten”.
Detta är ett av de mest minnesvärda citaten ur Violeta Barrios de Chamorros tal när hon tillträdde som Nicaraguas president den 25 april 1990. Den dagen lovade hon att återföra freden till ett folk som då hade genomgått ett krig som verkade oändligt.
Barrios de Chamorro blev därmed den första kvinnliga statschefen i Nicaragua och den första på hela den amerikanska kontinenten som valdes genom allmänna val. I ett krigshärjat Nicaragua blev hon också den första makthavaren som inte behövde ta till auktoritära metoder eller vapen för att styra ett splittrat land.
[forts. fr förstasidan…]
”I min valkampanj lovade jag att Nicaragua åter skulle bli en republik.Idag är det gryningen för den republik som föddes ur folkets röster, som föddes inte ur skrik och kulor, utan ur den djupaste tystnaden i den nicaraguanska själen: ur medvetandet. Det är så vackert att en republik reser sig utan blod, som en ny sol av rättvisa och frihet! Detta är det första ljuset från denna sol”, sade hon vidare i sitt första tal.
Den 1 oktober 2018 meddelade hennes familj att hon drabbats av en hjärnblödning. Alltsedan dess har hennes hälsotillstånd varit kritiskt. Den före detta presidenten avled 95 år gammal den 14 juni 2025 i San José, Costa Rica, där hon vårdats sedan hösten 2023.
Violeta Barrios de Chamorro ledde landet till en försoning som verkade omöjlig och satte stopp för den väpnade konflikten.
”Varje vapen jag hittar förstör jag och begraver för alltid. Jag vill inte ha dem. Vi har redan lidit för mycket”, förklarade Barrios de Chamorro för den spanska tidningen El País tre år efter att hon 1990 hade tillträtt som Nicaraguas president.
Med sitt moderliga och folkliga sätt att tala blev hon landets mest älskade och beundrade president. Hennes budskap var fred och försoning i en nation som inte kände till något annat sätt att lösa konflikter än genom krig och uppror. Den tradition hon inledde 1990 har sedan 2018 återigen brutits genom diktaturen Ortega-Murillo. Men doña Violetas gärning för att skapa ett fredligt och demokratiskt Nicaragua har inte glömts, vare sig i Nicaragua eller i grannländerna.
I grannlandet Costa Rica publicerade åtta före detta presidenter ett uttalande efter hennes död där man hyllade det ”mod och den ärlighet med vilken hon styrde Nicaragua under dess mörkaste och mest avgörande period efter kriget, något som också bidrog till harmoni och samarbete mellan nationerna i Centralamerika”.
Till och med regimen i Nicaragua har i dagarna publicerat en hyllning till doña Violeta. Något som givetvis är hyckleri, men som också uttrycker en insikt om den egna svagheten (våldet till trots) och en djup rädsla för kraften i det som doña Violeta representerade.