Otaliga kanaldrömmar och många försök att förbinda Atlanten med Stilla havet har gjorts i över 500 år. På 1500-talet hade de spanska erövrarna planer på en kanal igenom Nicaragua, men först i mitten av 1800-talet blev planerna mer konkreta i samband med den kaliforniska guldruschen, men stupade på otillräcklig finansiering.

I början av 1900-talet hade USA fått exklusiv koncession att bygga en kanal genom Nicaragua men valet föll istället på kanalbygget genom Panama.

2014

Så kom den stora nyheten för 10 år sedan. Nu skulle äntligen kanalen bli av och en rik kinesisk affärsman, Wang Jing skulle betala. Kostnad 50 miljarder dollar. Han hade fått koncession på 50 år, förlängbart till 100 år.

Kanalen skulle gå från Punta Gorda på Atlantkusten, via Nicaraguasjön till Brito på Stilla havskusten. 28 mil lång, varav drygt 10 mil sjöledes. Med en bredd av upp till 520 m och ett djup på 30 m skulle den vara färdigbyggd 2019-20 och kunna ta mycket större båtar än Panama-kanalen.

Vid den officiella invigningen den 22 dec 2014, som blev en nationell helgdag, presenterade president Ortega tillsammans med Wang Jing hela kanalprojektet. Förutom den gigantiska kanalen skulle två megastora djuphavshamnar, två internationella flygplatser, frihandelsområden, vattenkraftverk, järnväg, cementfabrik och en oljeledning också byggas.

Många befarade stor miljöpåverkan. Nicaraguasjön, som är en dricksvattentäkt, är inte mer än ca 15 m djup och skulle behövas muddras. Omkring 20-30.000 småbönder skulle bli av med sina marker.

Nicaraguas president Daniel Ortega och den kinesiske företagaren Wang Jing, ägare till företaget HKND, skriver under avtalet som ger HKND i uppdrag att bygga kanalen och även rätten att driva den i 50+50 år.
Foto: Diana Ulloa/Confidencial

Sen hände INGET. Wang Jing var försvunnen. Det ryktades om att hans förmögenhet krympt.

Av alla de stora planerna fanns det endast ett par år senare en liten nybyggd vägstump vid Brito.

Men, jo då, allt går enligt plan, hävdade myndigheterna.

När jag var i Nicaragua i börjanav 2020 och frågade några veteraner från FSLN om kanalen berättade de att kanalen ändrat utseende. Nu gällde El Canal Seco (torr kanal). Frakten skulle gå på järnväg från Atlantkusten till Nicaraguasjön, sen på båt och därefter igen på räls till Stilla havet. Andra jag frågade hade också hört talas om El Canal Seco, men skakade bara på huvudet.

Nicaragua har sedan många år haft diplomatiska förbindelser med Taiwan fram till 2021, men valde sen Kina före Taiwan. Påverkade detta att kanalen lades i malpåse?

2024

Så plötsligt, nu den 18 november 2024 på ett företagsmöte mellan Kina och några latinamerikanska länder, presenterade Ortega en plan för en ny kanal med en helt annan sträckning, vilken Kina är tänkt att bekosta.

Vid första anblicken, det måste vara fake news! Men nej, den är på riktigt.

Kanalen börjar vid Bluefields, vars hamn byggs ut till en megahamn och fortsätter via en artificiell sjö, El Escondido, och går genom delar av ursprungsbefolkningens territorium. Sen fortsätter kanalen tvärs över den centrala delen av Nicaragua och över Managua-sjön till Corinto på Stilla havskusten, där hamnen också byggs ut till en jättestor djuphavshamn. Den blir betydligt längre än den tidigare kanalen, en sträcka på 44,5 mil och upp till 540 m bred samt 27 m djup. Och mycket dyrare. Inte många andra detaljer har släppts.

Ortega argumenterar att eftersom Panama-kanalen fått alltmer problem pga torrperioder och därav vattenbrist, blir den nya kanalen genom Nicaragua allt viktigare.

Men Panama-kanalen, som stod klar 1914 och som endast är 8 mil lång har nyligen genomgått en stor utbyggnad.

Flera anser dock att den interoceanska kanalen genom Nicaragua endast finns i Ortegas huvud.

Text och bildval: Margareta Nordh

President Daniel Ortegas yngre bror, Humberto Ortega (bilden), dog som politisk fånge den 30 september 2024.

Humberto Ortega deltog i kampen mot diktatorn Somoza och spelade en viktig roll under revolutionen 1979. Han var en av de nio ”comandantes” i FSLN (den sandinistiska befrielsearmén) och var överbefälhavare under åren 1980-1995.

Därefter lämnade han det politiska livet. Han skrev flera böcker och levde ett mer tillbakadraget liv. Under de senaste åren blev han alltmer kritisk till Daniel Ortega och vicepresident Rosario Murillo, som är gift med presidenten.

I en tidningsintervju uttryckte Humberto Ortega sin åsikt om vem som kunde efterträda Daniel Ortega vid dennes frånfälle. Han ansåg att Nicaragua inte borde utvecklas till en familjedynasti, utan förordade en återgång till allmänna transparenta val övervakade av internationella valobservatörer.

Detta föll inte i god jord, speciellt inte hos Rosario Murillo, som under det senaste året alltmer stärkt sin makt genom återkommande utrensningar av personer, även inom de egna leden, sannolikt med målet att bli landets nästa president.

Rosario Murillo (bilden)beordrade fängslandet av Humberto Ortega, som sattes i husarrest i maj i år. Husarrest i Nicaragua innebär att fången blir inlåst i ett rum med soldater som vakter, vilka ockuperar resten av hemmet.

Humberto Ortega fråntogs alla möjligheter att kommunicera med omvärlden såsom mobiltelefon och fysiska besök och fick inte heller tillgång till media som dator, radio eller TV.

Humberto Ortega lyckades gömma undan en mobiltelefon och efter tre veckors total isolering fick han ut ett nödrop till web-tidningen Confidencial. Han hade sedan tidigare en vacklande hälsa med hjärtproblem och uppgav att han inte fick den vård och de mediciner han behövde. Han fruktade för sitt liv och krävde sin frihet.

Två dagar senare fördes han till militärsjukhuset i Managua, där han hölls isolerad under tre och en halv månad utan att få träffa sina anhöriga. Humberto Ortegas fru har försvunnit under mystiska omständigheter och ingen vet var hon finns.

Humberto Ortega avled den 30 september i år. Kroppen kremerades samma dag. Hans fyra barn tog farväl vid en enkel begravning, helt i avsaknad av hedersbetygelser, anmärkningsvärt med tanke på den viktiga roll han en gång haft i Nicaragua.

Text: Margareta Nordh

För att bli politisk fånge i Nicaragua räckte det med att skriva ut en bild av biskop Rolando Álvarez, gilla en text till stöd för Miss Universum eller måla en muralmålning. Det framgår av vittnesmålen från några av de 135 politiska fångar som släpptes och fördes till Guatemala den 5 september, enligt nättidningen Confidencial.

Trots att denna grupp frisläppta inte utmärkte sig genom att vara välkända oppositionella eller aktivister blev de landsförvisade och berövade sitt nicaraguanska medborgarskap samt fick sina tillgångar konfiskerade. Detsamma har hänt de politiska fångar som frigivits de senaste åren: 222 i februari 2023, och 38 katolska präster i tre omgångar under 2024. Men denna gång undanhåller Daniel Ortegas regim för första gången identiteten på de frisläppta. Enligt vittnesmålen i Confidencial har på sistone även familjerna till dessa politiska fångar utsatts för hot och påtryckningar.

Nu återstår åtminstone 36 politiska fångar i Nicaragua, enligt den organisation som bevakar frågan, El Mechanismo para el Reconocimiento de las Personas Presas Políticas. Dessutom befinner sig fler än 100 personer i något som motsvarar husarrest. Många av dessa är sandinister som misshagat regimen. En av dem är Daniel Ortegas bror Humberto Ortega, Nicaraguas överbefälhavare under hela 1980-talet.

Samtidigt, skriver Confidencial, har diktaturen Ortega gett amnesti åt fler än 40 000 vanliga brottslingar sedan 2018.

Nu har det hänt igen!

Den 5 september 2024 landsförvisades 135 politiska fångar från olika fängelser i Nicaragua och sattes på ett plan till Guatemala. Detta möjliggjordes genom ett samarbete mellan USA och Guatemala.

I februari 2023 kom lika överraskande beskedet om att 222 politiska fångar utvisats och flugits till USA. De blev samtidigt av med sitt nicaraguanska medborgarskap. Huruvida samma öde kommer att drabba de 135 personerna återstår att se.

Det är en brokig samling som nu är fria: universitetslärare, studenter, MR-försvarare, journalister, präster från olika kyrkor och ledare från ursprungsbefolkningen.

Förutom dessa två massutvisningar har arresteringar av minst 40 präster och biskopar följts av utvisning av dessa till Vatikanen vid tre tillfällen senaste året.

Fortfarande finns minst 36 politiska fångar kvar i olika fängelser. Av dessa kan nämnas åtta personer från ursprungsbefolkningen, vilka protesterat mot skogsskövlingen och fördrivningen från deras mark. De har nyligen dömts till 25 års fängelse respektive livstids fängelse.

I kontrast till dessa oskyldigt dömda har i år över 2000 kriminella fångar släppts fria i samband med någon ceremoni. Under de senaste åren har tusentals ofta grovt kriminella gets amnesti, något som påverkat civilsamhället genom nya våldsbrott.

Margareta Nordh

Sju tidigare ambassadörer i Nicaragua skriver i SvD 2024-05-11 om utvecklingen i Nicaragua från kampen mot Somoza-diktaruren, över 1980-talets förhoppningar fram till förfallet i en ny diktatur idag, Ortega-Murillo-diktaturen. Sverige kan göra mer för att isolera och sätta press på diktaturen, för demokrati och mänskliga rättigheter!

Lee sobre el artículo en Confidencial (en castellano).

Den främste ledaren för ursprungsbefolkningen i Nicaragua, Brooklyn Rivera, är fortsatt försvunnen sedan han greps av regimen i slutet av september förra året. Han hade då nyligen talat inför FN:s permanenta forum för ursprungsfolk och kritiserat diktaturen i Nicaragua för att inte respektera ursprungsfolkens rättigheter och för att inte stoppa de grupper av inflyttare som sedan ett antal år tillbaka med våld attackerar lokalsamhällena för att lägga beslag på urfolkens marker på landets Atlantkust.

Diktaturens repressalie blev att avvisa Brooklyn Rivera när han försökte återvända till Nicaragua den vanliga vägen, men han tog sig ändå över gränsen från Honduras. Han greps senare i staden Bilwi (Puerto Cabezas) på norra Atlantkusten, och fördes bort i en ambulans; detta för att avleda hans anhängare. Sedan dess är hans öde okänt.

Några officiella anklagelser mot honom har inte tillkännagivits och regimen har vägrat uppge var han befinner, hur hans hälsotillstånd är eller ens om han fortfarande är vid liv.

Regimens kidnappning av Rivera har fördömts såväl av FN som av den Interamerikanska Kommissionen för mänskliga rättigheter (CIDH).

Brooklyn Rivera har i decennier gjort sig känd som ledare för ursprungsbefolkningen i Nicaragua. Under den revolutionära perioden på 1980-talet kom Brooklyn Rivera och hans rörelse, Misurasata, att alliera sig med contras till följd av sandinistregimens etnocentriska och repressiva politik i förhållande till Atlantkusten, där ursprungsfolk (i norr) och afroättlingar (i söder) utgjorde stommen i lokalsamhällena.

Han var drivande bakom det fredsavtal som befolkningen på Atlantkusten redan 1987 ingick med sandinistregimen, och bildade då rörelsen Yatama, som kom att spela en central roll i autonomiprocessen i regionen. Under perioden 1990-94 var han minister och chef för landets institut för Atlantkustens utveckling, INDERA, och satt därefter i landets parlament, först i allians med sandinisterna, och därefter som oberoende ledamot.

Strax efter bortförandet av Brooklyn Rivera olagligförklarades rörelsen Yatama och deras tillgångar beslagtogs. Även organisationens vice ordförande, Nancy Elizabeth Henríquez James, greps. Hon har dock blivit officiellt arresterad och har kunnat ses i fängelset, där hon hålls isolerad.

Brooklyn Rivera ska i år fylla 72, och har på senare tid haft en del hälsoproblem, vilket gör oron för hans liv desto större.

I en kommuniké från G7-ländernas utrikesministermöte den 19 april 2024 fördöms Nicaragua hårt för brott mot mänskliga rättigheter och ett utbrett förtryck med våld och övergrepp mot studenter, akademiker, journalister, politiker och ursprungsbefolkningen.

De kräver ett omedelbart och ovillkorligt frisläppande av alla politiska fångar i enlighet med internationella regler.

De fördömer stängningen av alla CSOs och de systematiska attackerna på katolska kyrkans institutioner och dess präster och biskopar, vilka många arresterats och sen tvingats i exil och berövats sina nicaraguanska medborgarskap, i likhet med hundratals andra medborgare och politiker.

De kräver att den nicaraguanska regeringen återställer deras medborgarskap enligt internationella konventioner samt att den håller fria och rättvisa val och tillåter oppositionen dess rätt till det fria ordet.

Text: Margareta Nordh
2024-04-24

Erika Brenner skriver i Dagens Arena:
Sex år efter att det folkliga upproret slogs ner hoppas oppositionen på maktskifte. Dagens Arena har intervjuat oppositionsledaren Dora María Téllez.

Läs hela artikeln i Dagens Arena

Brittisk rapport om hoten mot demokratin

En informell tvärpolitisk grupp i det brittiska parlamentet har genomfört en undersökning som resulterat i rapporten ”The silencing of democracy in Nicaragua”. Det är ett omfattande dokument som belyser den nicaraguanska regimens attacker mot demokratin och de mänskliga rättigheterna. Gruppen har lyssnat till ett stort antal vittnesmål från Nicaragua.

– För varje attack mot den politiska oppositionen, journalister, försvarare av mänskliga rättigheter och religiösa ledare eroderar demokratin bit för bit, sa Lord Alton, från det brittiska överhuset, när rapporten presenterades. 

Gruppen föreslår bland annat att den brittiska regeringen ska undersöka möjligheten att dra Nicaragua inför den Internationella domstolen, införa sanktioner mot regimföreträdare och ge stöd till journalister i exil.

Läs rapporten här: Nicaragua Report “The Silencing Of Democracy in Nicaragua” – Published Today. – David Alton

“Nicaraguas regering fortsätter att av politiska skäl begå allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, liktydiga med brott mot mänskligheten”. Det skriver FNs expertgrupp för mänskliga rättigheter i Nicaragua, GHREN (Group of Human Rights Experts on Nicaragua) i sin senaste rapport den 29 februari 2024. “Det internationella samfundet bör ställa presidentparet och staten Nicaragua till ansvar för att ha förföljt det egna folket” säger en av experterna.

Läs rapporten på engelska.

Läs rapporten på spanska.