Sergio Ramirez får journalistpris
Foto: privat
Den nicaraguanske författaren och journalisten Sergio Ramirez fick den 4 maj utmärkelsen “Premio Ortega y Gasset del Periodismo” av den spanska tidningen El Pais. I sitt tacktal framhöll han att han tog emot priset som en hyllning till alla de nicaraguanska journalister som av den nuvarande diktaturen har tvingats att lämna landet.
Under diktaturen Somozas sista dagar, när det fria ordet inte heller respekterades, spred journalisterna sin information från kyrkorna. Idag rapporterar de från Costa Rica, Mexico, USA, Spanien via digitala plattformar. Från Nicaragua får de stöd av anonyma korrespondenter, som arbetar i hemlighet av rädsla för sin säkerhet och sina liv.
Denna underjordiska journalistik utmanar den absoluta makten och övervinner tystnaden och rädslan för att uppfylla plikten att informera, sade Ramirez. Han belönades tillsammans med Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj och Martin Baron, tidigare redaktör för Washington Post.
Pressfriheten i Nicaragua sämre än i Kuba
Nicaragua är i dag det land i Latinamerika och Karibien där pressfriheten bedöms vara mest inskränkt, enligt den senaste upplagan av pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser (RSF). I 2026 års index rankas Nicaragua sist i regionen och placerar sig på plats 168 av 180 länder globalt, vilket innebär att situationen är mer repressiv än i både Kuba och Venezuela.
I rapporten beskriver RSF hur den nicaraguanska staten i praktiken har eliminerat förutsättningarna för oberoende journalistik. Det har skett genom en kombination av repressiv lagstiftning, politisk kontroll och systematiska angrepp på mediernas institutionella bas. Oberoende redaktioner har stängts, journalister kriminaliserats och informationsflödet centraliserats till statligt kontrollerade eller regeringsvänliga kanaler.
Denna dystra bild bekräftas av uppgifter från Committee to Protect Journalists (CPJ) och andra regionala pressfrihetsnätverk, som visar att minst 268 journalister tvingats i exil sedan 2018, med uppskattningar som närmar sig 300. Samtidigt har över 60 oberoende medier stängts och fått sina redaktioner och tekniska tillgångar konfiskerade. Journalister som fortsatt verkar i landet gör det under betydande risk.
Till skillnad från vissa andra regioner, där dödligt våld mot journalister är frekvent, kännetecknas situationen i Nicaragua främst av tvångsexil och institutionell nedmontering av mediesektorn. Resultatet är ett kraftigt försvagat informationslandskap där oberoende rapportering i stora delar av landet i praktiken har upphört. Fakta visar att inskränkningarna av pressfriheten inte är sporadiska, utan del av en omfattande och långsiktig omstrukturering av det offentliga rummet, där statlig kontroll över information är ett centralt och strategiskt drag av diktaturen att förebygga och försvaga motstånd.