Foto: FN
En ny rapport till FN:s människorättsråd visar att den nicaraguanska diktaturen inte bara systematiskt förföljer sin egen befolkning – den exporterar också repressionen till exilen. Förtrycket finansierares genom omfattande korruption och missbruk av offentliga medel.
FN:s expertgrupp för mänskliga rättigheter i Nicaragua, GHREN, skriver i sin senaste rapport till FN:s människorättsråd i Geneve att repressionen blivit både total och gränsöverskridande. Sedan protesterna 2018 har staten på order av presidentparet Daniel Ortega och Rosario Murillo steg för steg byggt upp ett systematiskt förtryck riktat mot alla som uppfattas som kritiska – från studenter och journalister till präster, akademiker och tidigare sandinister.
Rapporten dokumenterar hur nicaraguaner i exil i växande grad utsätts för övervakning, hot, våld och rättsliga trakasserier, ofta genom sofistikerade nätverk av underrättelse- och säkerhetsaktörer. Medborgarskap dras in, pass ogiltigförklaras och familjemedlemmar i hemlandet utsätts för repressalier.
Syftet är tydligt: att tysta oppositionen var den än befinner sig och att slå sönder möjligheten till organisering utanför landets gränser. Exilen, som borde vara en fristad, har i stället blivit en förlängning av förtrycket.
GHREN visar också hur repressionen möjliggörs genom systematisk korruption. Offentliga medel stjäls och används för att finansiera säkerhetsapparaten, paramilitära strukturer och politiskt motiverade operationer. Statliga institutioner och resurser – från budgetmedel till offentliga tillgångar – utnyttjas för att upprätthålla kontroll och slå ned opposition.
Inne i Nicaragua fortsätter godtyckliga gripanden, påtvingade försvinnanden och misshandel i fängelser. Rättssystemet saknar oberoende och fungerar i praktiken som ett redskap för repression, där lagar och domstolar används för att legitimera övergrepp snarare än att skydda och respektera nicaraguanernas mänskliga rättigheter.
FN-experterna drar slutsatsen att de dokumenterade handlingarna i flera fall utgör brott mot mänskligheten, inklusive politisk förföljelse, fängslande, tortyr och deportering. Det handlar inte om isolerade övergrepp, utan om en medveten och systematisk statlig politik. De understryker behovet av internationellt ansvarsutkrävande. När rättvisa inte är möjlig i Nicaragua själv, återstår andra vägar – inklusive rättsprocesser i tredje land med stöd av principen om universell jurisdiktion.
När rapporten presenterades i FN:s människorättsråd i Genève den 10 mars fick den ett tydligt stöd från EU och en bred grupp av stater i särskilt Latinamerika, som lyfte fram allvaret i slutsatserna och krävde fortsatt internationell granskning. Samtidigt avfärdade den nicaraguanska regimen rapporten i sin helhet och fortsätter att vägra samarbete med FN:s människorättsmekanismer.
Mottagandet speglar därmed en växande internationell samsyn om situationens allvar – men också en fortsatt väntan, där möjligheterna till förändring i Nicaragua i hög grad handlar om internationella processer och aktörer för en demokratisk förändring och ett framtida ansvarsutkrävande.
Rapporten återfinns här på engelska eller på spanska.
Redaktionen